Min tid

Jag har inga äventyr. Jag har mjölkkräks på brösten och fuktiga trasor med bajs. Jag skriver med ena handen och håller barnet med den andra. Min lycka nu. Mitt ansikte gömt i bebisveck. Jag tvättar nerkissade lakan och kysser bulliga kinder. Jag är mest ensam. Hinner plocka fram broderiet sen är det dags igen. Kaffet kallnar. Min lycka nu.

Love you, skrev jag, för hela jag fylldes av kärlek när mobilen ringde igårkväll och istället för hans röst skrålas since you went away I've been hanging around, I've been wondering why I'm feeling down från nån scen nånstans. Jag står i köket och ler. Hans och min tid.

Jag står utanför det gamla livet och tittar in. Åker tunnelbana med varm kropp mot min viskar nu åker vi över vattnet. Han har somnat med munnen öppen nappen hängandes på underläppen och där skymtar jag Debasers uteservering. Sommarkvällen. Jag ger bort den. Ni tar hand om den och äventyret. Vi ses där en annan gång. Just nu vill jag bara lägga munnen mot slutet öga, bädda in oss och vila. Kanske inget äventyr, men väl en lång resa.

Hår

Läser Liv Strömqvist och blir inspirerad. Tänker att jag ska göra nåt.
Tittar på film och gråter.
Det är bra att ha andra mammor omkring sig.
Duschar och tappar hår, det är tur att jag har tjockt, för det är mycket som lossnar.
Går snabb promenad men stannar för att plocka blommor. Renfanan luktar barndom när jag bryter stjälken. Lukas i vagnen sömnig och stilla men vill inte sova. Mamma ringer från Gotland. Nästa år så. Du min lilla älskade, dina nya ljud du gör. Känner att jag landat i livet. Flätar håret för natten.

Kaka

Jag fortsätter baka tigerkaka tills jag kommit på knepet för att få den perfekta marmoreringen. Jag provar ny hällteknik, kanske lyckas denna gång. Drömde att jag tappade hår. Skulle fläta men drog ut en stor hårtest. Förskräckt. Drog ut en till, det bara lossnade. Tittade på J och han såg ut som ett stort Jaha? Drömde om grävandet av en stor grav, dit vattnet från en sjö leddes i vindlande gångar. Minns att jag tänkte att liket, det var en man, skulle smutsa ner vattnet och det skulle bli ofräscht att bada. Vad säger du om det mamma?
Tillvaron känns bra. Igårkväll lossnade knaket i bäckenet. Tänk att man kan bli så glad för ett knak. Stoppar barn i vagn och går och handlar på tokvivo. Borde kanske vilja mer men är just nu nöjd med canal+ och stickningen. Kaffekoppen. Tar en promenad runt om och tänker att om jag träffar mamman med fina barnvagnen igen så ska jag säga hej.
Det blir ingen bra marmorering den här gången heller.

Spindelmamman

Får inte bort spindeln från duken, komsikomsi lockar jag med en bit av DN. Men så ser jag de gula små äggen inbäddade i ludd. Låter henne vara. Hänger ut duken på balkongen. Undrar hur dom ser ut när dom kläcks.

Cosmopolitan

Bland skönhetstips trendguide kändisskvaller och 8 sexdrömmar som ska få mig i extas, lolitapoppigt mode fun fearless females och hur jag ska sommarmingla mig till framgång, hur just jag kan göra allt, ja allt, lite härligare och sexigare, hur jag ska tyda hans leende, hittar jag längst ner på sida 133 detta tips.
Sanna mina ord. Ibland kära flickor kan det bli för mycket.

Till blivande mamma

Jag säger såhär.
Ibland vill jag dö.
Det går upp och ner, det känns bra också men ibland vill jag dö. Har inget kvar av mitt gamla liv, kommer inte ihåg. Kan jag fortfarande cykla? Vad gjorde jag innan, jag måste ju haft så mycket tid. När jag tänker efter är det nog flera som gett mig hintar om hur man kan komma att känna. Nån barnmorska som pratade om egna erfarenheter, ett journummer till psykakuten i nåt häfte, ring hit och dit, prata med den och den, det är helt normalt, det är inte dig det är fel på, är det mig? Andra mammor som frågar hur det går och jag svarar att det går bra. Men så ser jag att frågan dröjer sig kvar i deras ögon. Som att dom vet egentligen. Men det känns så fult att säga Nä det är åt helvete jobbigt det här tycker jag, jag vill att han ska flytta hemifrån snart. Så kan jag ju inte säga. Så jag säger Det går jättebra. Kan inte låta bli att tänka att jag bidrar till blivande mammors psykbryt, bara för att dom känner sig fel och dumma om dom tänker hemskhetstankar och tror att ingen annan gör det.
Men inte kan man gå genom en så enorm förändring och bara tycka att det är plingplong? Ingenting blir ju längre som förut. Det måste man få sörja, utan att det tar bort det förväntansfulla över hur framtiden kommer bli.
Jag drömmer om gamla ex.
Vaknar av svettiga händer som brottar sig ut ur sömnen. Gurglande rop berättar vad han drömt, känslan i hela kroppen.
Mitt älskade barn.

Idag också

Söndagstvätten och jag har fortfarande gråt i bäckenet.

Det största

Att jag skulle komma att ligga med honom här i sängen, titta på hans ansikte som långsamt faller i sömn, höra andetagen. Att jag skulle komma att känna skriket i hjärtat när någon annan håller honom för länge, på fel sätt, inte förstår vad han vill. Att jag förstår vad han vill. Tre månader gammal nu och ligger på sidan med bulliga kinden. Hur vi haft det dessa tolv veckor, att jag aldrig kunnat ana. Att jag redan glömt hur ont det gjorde. Att jag minns hans huvud mellan mina ben, mitt läte från någon sorts innersta urkraft, den hala känslan när han kom ut. Hur jag tittade på J såg det stora i hans blick, mitt leende, hans överväldigade andetag Vet du vad vi fått?! Ett liv jag inte kände då, att jag nu kan tänka det var ju han hela tiden! Han som låg på skötbordet när jag kissade på mig, han som blev stucken av tusen nålar, han som hittade mitt bröst och tittade på mig med ögon helt nya och ändå fyllda av all världens erfarenhet och visdom. Det var han hela tiden. Han som bajsade på sin pappa, han som skriker. Efter mig. Ropar på mig rakt in i mitt hjärta. Som jag aldrig ska släppa. Min kropp bär ärr efter honom och jag bär den stolt. Jag gjorde det största någonsin. Jag gjorde det!