Min tid

Jag har inga äventyr. Jag har mjölkkräks på brösten och fuktiga trasor med bajs. Jag skriver med ena handen och håller barnet med den andra. Min lycka nu. Mitt ansikte gömt i bebisveck. Jag tvättar nerkissade lakan och kysser bulliga kinder. Jag är mest ensam. Hinner plocka fram broderiet sen är det dags igen. Kaffet kallnar. Min lycka nu.

Love you, skrev jag, för hela jag fylldes av kärlek när mobilen ringde igårkväll och istället för hans röst skrålas since you went away I've been hanging around, I've been wondering why I'm feeling down från nån scen nånstans. Jag står i köket och ler. Hans och min tid.

Jag står utanför det gamla livet och tittar in. Åker tunnelbana med varm kropp mot min viskar nu åker vi över vattnet. Han har somnat med munnen öppen nappen hängandes på underläppen och där skymtar jag Debasers uteservering. Sommarkvällen. Jag ger bort den. Ni tar hand om den och äventyret. Vi ses där en annan gång. Just nu vill jag bara lägga munnen mot slutet öga, bädda in oss och vila. Kanske inget äventyr, men väl en lång resa.